Euphorbia Milii

– Det är en dom som inte ens ligger i närheten av minimikraven på rättsäkerhet!

Jaså, det säger du, Sten Burman? Det är intressant, att du tycker så.

(För att läsa artikeln klicka här!)


Det vore klädsamt ifall du, med samma kritiskt granskande och rättrådiga öga, kikade lite närmare på en av dina egna domar från sommaren 2011 - det var i anslutning till att du bytte arbetsplats från Tingsrätt till Hovrätt.
Jag undrar just hur du skulle se på den så här i efterskott? Skulle du måhända fälla precis samma kritiserande kommentar om din egen dom - jag bara undrar?

Är även den domen ett resultat av stress och hög arbetsbelastning? Var du trött och stressad precis i övergången mellan två jobb? Det var dessutom semestrar och sommarledig personal - var det detta som var orsaken till din skruvade och synnerligen märkliga dom?
Att vägra medge överprövning, trots den mycket anmärkningsvärda domen, som du självklart förstod skulle komma att väcka uppseende - var det måhända också ett utslag av stress och tidsnöd? Eller hade du någon annan anledning till att tvinga en mamma lämna ut sina barn till en våldsam och sexuellt utagerande pappa, om vars sexualliv barnen kan berätta hårresande detaljer? Jag blir liksom nyfiken och vill gärna veta.

”Domen innehåller svepande och generaliserande uttalanden som inte är möjliga att bemöta eller bedöma och där relevansen i vissa domskäl är svårbegripliga”.

Det är hovrättens egen formulering om domen mot kvinnan, som dömdes och som artikeln berättar om. 
Din dom lämnade också en hel del övrigt att önska.
Var du måhända lite orolig för att själv hamna under Hovrättens lupp på din sprillans nya post och arbetsplats? Var det därför du med alla medel ville lägga locket på det här målet? Eller har du andra orsaker?

Om man kikar på namn, relationer och släktskap bland namnen i målet -- och då menar jag både parter, vittnen och domstolspersonal -- blir man lätt förvirrad och fundersam.
Jag vill sååå gärna tro att jag har fel, men vår stad är liten och jag tror inte på slumpen.
Har det inte gått lite fel till i hanteringen av det här..? Borde verkligen vissa vara involverade i detta?

När man granskar domen finner man, att en del av de "bevis" du baserar domen på inte existerar. De har heller inte funnits med under förhandlingarna och finns inte nämnda i handlingarna.
De samtal du i domen har som stöd för din dom, har aldrig ägt rum, säger den chefsperson på Soc som du angivit som motpart i samtalet. Och de samtalsfiler, som enligt uppgift skulle finnas på en CD, existerar inte heller. CD:n existerar förstås, men inga ljudfiler. Åtminstone inte hos Tingsrätten eller på soc.
Hur kan detta komma sig, Sten Burman? Du får mycket gärna förklara.

Du dömde också mot både barnens berättelser, mammans utsago, edsvurna vittnen och skriftligt inlämnade vittnesmål. Varför? Ett av vittnena var f.ö. socialtjänstens egen personal för umgängesstöd, och måste väl ändå ses som både tillförlitlig och trovärdig, är det inte så, Sten? Sammantaget borde väl ändå allt ha talat mot den dom som blev. Varför blev det inte så? Hur kommer det sig, att domen blev så fullständigt stick i stäv med allt som framkommit och berättats? Hur kan det vara så, att det gräsliga som barnen berättat inte tillskrivs någon som helst tyngd eller betydelse?

Under förhandlingarna sov en av nämndemännen - ändå avbröt du inte, utan lät förhandlingarna fortgå. Varför? Finner du inte nämndemännens upplevelser och åsikter intressanta och värdefulla för bedömning och dom?

Jag vet inte ifall du finner det intressant, Sten, men jag vill upplysa dig om, att du, med din anmärkningsvärda dom, tvingar två små barn att spendera varannan vecka hos en man, som de är rädda för och som de har fasansfulla sexuella minnen av.
Barnen är då de kommer hem efter varje umgängestillfälle ömsom inåtvända ömsom utagerande och våldsamma mot varandra, de regredierar, har mardrömmar och den äldre, som har de tydligaste minnena, gör i både sängen och byxorna.

Jag hoppas du sover illa om natten, Sten Burman! Det gör nämligen både mamman och barnen.